...de närmaste dagarna eftersom jag kommer vara instängd och skriva uppsats.
Jag vet att jag sa att jag skulle uppdatera bättre men det är rätt mycket nu alltså. Funderar dessutom på internetdetox. Funderar på att byta plattform och börja om på nytt också. Ta det lite mer seriöst, som en del i min utbilning liksom, skriva mer politik och böcker och sånt och mindre "idag har jag solat och jag älskar djur". Men vi får se.
Though call. Hörs gör vi på ett eller annat sätt i alla fall!
Därav dålig uppdatering! Det går framåt med den dock: idag pratade jag med presschefen på Migrationsverket som säger att det finns direkta felaktigheter i Sverigedemokraternas pamflett, precis som jag misstänkte. Kommer nog försöka publicera min uppsats i någon form när den är färdig, då länkar jag såklart här!
Annars rullar livet på. Fint väder, roligt med uppsats, i helgen blir det eurovision med några kompisar. Life is good! Skriver mer imorgon!
Kikade på Djursjukhuset och blir kär i alla fina djur. Jag vill ha ett av varje i hela världen! (Kan skippa vissa otäcka dock). Idag fanns det bland annat en tapirunge (ALLTSÅ TAPIRER ÄR NUMERA ETT AV MINA TOPP TIO FAVVODJUR) pygméigelkottar och annat gulligt. Jag är blödig som fan när det kommer till dessa små vänner: jag ville mest av allt i hela världen bli veterinär tills jag insåg att de måste göra djur illa (i viljan att göra dem friska) oc avliva dem. Då försvann alla utsikter för den yrkeskarriären.
Men när jag är kanske fyrtio, då vill jag bo i ett stort hus med två katter och en hund, ha ett stall nära där jag har en häst och extrajobba på en liten djurpark. Som tar bra hand om djuren och inte typ klubbar ihjäl dem och fryser in dem i sin frys. (HINT ESKILSTUNA)
...är inte alltid lätt. Man blir påverkad av 1090265350 saker runt omkring en som rycker och drar i en: visste ni att den moderna människan tar in mer uttryck på en dag än vad människorna på 1800-talet kunde göra på flera flera år? Vi stressar lätt runt utan att överhuvudtaget reflektera över vad vi gör eller vilka vi är.
Har ni läst Mia Skäringers text som snurrar runt på Facebook? Den är rätt spot on: lyckofasaden tar kål på oss. Prestationsångest, missunsamhet, stress, missnöjdhet: så upptagen med att se vad alla andra har eller är att vi inte ens inser hur lyckligt lottade vi är och hur fin vi är på vårt sätt.
Vi är så FINA; varför kan vi inte förstå det? Gör det dig lyckligare att vara sur och må dåligt över att andra springer milen på en kvart, kommer in på svåra utbildningar, åker utomlands stup i kvarten, har ett eget entourage med coola kompisar eller får ett sånt jobb som du skulle vilja ha? Troligtvis inte. Klart att man ibland kan sura lite över att folk glider runt som en klick smör i en varm stekpanna, en liten stund, men sen får man göra någonting åt sitt liv!
DU är fantastisk och ingenting är omöjligt. Svårt och jobbigt men inte omöjligt. Går det inte alls? Då var det kanske inte meningen, och då kommer det bli bra det också.
¨Såhär glad är jag över det! I sanningens namn tror jag inte att jag klarade den, men det får bli ett senare problem i så fall. Nu ska jag ha en lugn och skön helg och inte ens tänka på spanska eller retorik förrän tidigast imorgon. Hörs sen!
Har varit fint väder i flera dagar och detta har resulterat i lite röda axlar och en glad Sanna. Vad gör det att jag troligtvis inte klarar tentan på lördag? Jag gör om den! Vad gör det att mitt första utkast till en sorglig ursäkt till B-uppsats är en samling kvalificerat nonsen och att jag kommer lynchas av min handledare? Det är mer än två veckor tills den ska vara helt färdig!
Nej nu är jag glad som en lax över solen, att jag ska på vårfest imorgon, att det bara är en månad kvar tills jag ska hem över sommaren, att Daniel bjöd på en jättegod soppa ikväll, att jag och de mina får vara friska, att Stephen King gör mig lycklig med sin sjuka värld, att jag har spännande saker att se fram emot och att jag har fina kompisar.
Var i ärlighetens namn, trots solen, ganska cranky tidigare ikväll, på grund av pluggångest. Sen tittade jag på nyheterna där de rapporterade om hundratals döda i Syrien, barn som hållits inlåsta i hus i tiotals år och andra hemskheter. Man får perspektiv på saker och ting. Här får ni en bild på en hemskt gullig katt om ni har en lite tung kväll.
Alltså jag ÄR så imponerad av dessa människor. Herre jisses. De klarar saker som de flesta av oss helt utan fysiska handikapp aldrig skulle fixa. De har en sådan styrka och ett sånt mod, blir sjukt inspirerad. Och när den döva tjejen kan "prata" med den blinda killen med hjälp av kinetiskt teckenspråk (avsäger mig ansvar för stavfel) fällde jag en tår. En blind och en döv kan tala med varandra! Är inte världen en underbar plats ändå. Kolla på SVT-play!
...en serie som går ut på att det är ett gäng tjejer i de tidiga trettio som hänger med sina ungar? Visst, ingenting konstigt med det. Men kan ni tänka er att de till exempel tar med sina barn i en hängsele till sin lokala bar för att hänga med sina polare? Eller att de suckar och stönar över att det är så tråkigt att ta hand om sina egna barn?
Alla den här typen av skämt, som kan fortsättas med skämt om att man inte känner igen sitt barn bland andra, att man tar fel unge med sig från dagis/affären/lekplatsen, att föräldern låter barnet leka med något farligt för att den ska hållas sysselsatt etc etc: Det ser vi bara som roligt om denna förälder är en man. Det har börjat en serie på sexan nu "Guys with kids" som går ut på just detta koncept: män (som ändå är i typ trettioårsåldern så vi kan inte pull the young and dumb-card här) som är oansvariga och slarviga med sina barn och vi förväntas skratta. Vad är det som är roligt? En vuxen man som inte kan ansvara för ett försvarslöst barn? En vuxen människa som inte kan sluta se sig själv som jordens medelpunkt? Att sport, öldrickande, polare och sex ska sättas över det fullkomliga ansvar som kommer med en bäbis? Och visst hade det väl kunnat vara roligt, om vi hade kunnat skämta på samma sätt om kvinnor. Men det GÅR inte. Tänk er följande senario: En mamma missar att hämta sin dotter på dagis för att hon tittade på Desperate Housewifes. HEMSK MAMMA! En pappa missar att hämta sin dotter för att han ju helt enkelt var TVUNGEN att se ishockeyn, rallyt eller något annat stereotypiskt manligt och det ska vara oj då, så det kan gå, men varför kunde inte mamman ha hämtat ungen?
Är så innerligt trött på att män hela tiden ska ursäktas när de inte kan bete sig som folk medan kvinnan inte skulle bara våga vara något annat än hundra procent perfekt för att det ska duga. SKÄRPNING VÄRLDEN.
GER SÅ MYCKET ENERGI. Blir glaaaaad när jag jag kan ligga ute på gräsmattan i bikini och sola <3
En annan sak som gör mig glad är godsaker. MASSA godsaker. Något som jag ju tyvärr inte kan njuta av varje dag. Eller, kan och kan: jag kan ju egentligen, men då skulle jag vara fattig, dö av hjärt- och kärlsjukdom och tappat alla tänder innan trettio och vägt ca 24678543 kg. Kanske värt ändå?
I alla fall om man kan äta sånt här varje dag. En oreokaka på café Linné. Lite himmel i min mun. Skriver mer sen! Hörs!
