En vindil svalkade skönt och fick löven ovanför hennes huvud att susa. Svetten klibbade fast klänningen på hennes lår. Hon blundade, repet vägde tungt runt hennes hals. Tungt, men inte smärtsamt. Hon var inte rädd.
Hon hasade längst ut på grenen. Nu skulle det ske. Allt var perfekt. Hon andades djupt, fick koncentrera sig, hennes hjärta slog så hårt. Hon tog ett djupt andetag och världen stod stilla.
Precis när hon skulle göra det, precis när det var dags,
stördes stillheten
av ett ynkligt pip.
Förvånat slog hon upp ögonen. Hon tittade på marken runt omkring Eken, men såg ingen som hade kunnat åstakomma det ledsna ljudet. Hon försökte andas med magen så att hennes hjärta skulle sluta rusa. Bara en ekorre. Eller en fågel. Gör det nu.  
Hon blundade. 
Ett... Två.. Tr
Pipet igen. Enträget. Var kom det ifrån?
Hon krängde försiktigt av sig snaran. Vem rev isär stillheten med sitt missnöje? Hon hade missat ögonblicken, ett efter ett.
Hon skulle aldrig kunna ta livet av sig om vemdetnuvar inte slutade störa hennes tystnad.