Från och med i år kommer fler människor dö av komplikationer från fetma än av svält.
Kategori: Allmänt
Är fortfarande sjuk men mår bättre, så tittar på film och skräp-tv och just nu på "Generation fett". Har läst i tidningen att från och med 2012 kommer fler personer dö av sjukdommar eller skador orsakade av övervikt, än av svält. Människor äter helt enkelt ihjäl sig.
I "Generation fett" som jag tittar på nu åker programledaren runt i Mississippi, USAs fetaste stat, och pratar med överviktiga personer. Hon träffar bland annat familjer där med extremt överviktiga barn. Det skär i hjärtat när man ser hur mamman till en liten treåring, som väger trettio kilo (han ska väga runt 15) häller coca cola i hans nappflaska och ger honom pannkakor dränkta i sirap och stekt bacon. Inga grönsaker, ingen frukt, ingenting. Mamman gråter: hon vet att det är fel att ge hennes son den här typen av mat men hon vet inte vad hon ska göra. Hon och hennes familj är fattig, och skräpmat är billigare än vanlig eller hälsosam mat.
Och jag är övertygad om att hälsa mer och mer blir en klassfråga, även i Sverige men kanske framförallt i länder som USA. Överviktiga barn har ofta överviktiga föräldrar, och överrepresenterat är fattiga föräldrar, med låg utbildning. Ofta är det ensamstående mammor som fick barn väldigt tidigt.
Tänk dig själv: du har inte råd att skaffa gymkort eller vara med i någon förening. Du bekymrar dig ständigt om du ska ha råd med nästa hyra, nästa räkning, nästa stora utgift. Onyttig mat får dig att må bra, träning kan inte direkt prioriteras i ditt liv. Motivationen är obefintlig!
Självklart handlar det också om självdisciplin. Men också om kunskap och förutsättningar! Jag tror att folk har alldeles för lätt för att peka finger och äcklas av feta människor. Det är lätt för mig att peka och skratta, jag som har pengar, lever i ett rikt land, har föräldrar som uppmuntrat till idrottande och så vidare.
Vi borde ta tag i problemet från grunden, med utbildning, kunskap och hjälp. Nu jämför jag med USA just eftersom det är ett sådant klockrent exempel: Hur ska barn veta vad som är nyttigt eller inte när det är helt okej att äta en skollunch bestående av pizza, pommes och chokladmjölk?
Somsagt förstår jag också att det handlar om förnekelse och brist på viljestyrka, också. Men inte enbart.
Så Sanna says: mer livsmedelsundervisning i skolan, mer idrott i skolan, insatser för att barn från fattiga familjer också ska kunna vara med i idrottsföreningar, satsningar på företagshälsovård etc, etc.
I "Generation fett" som jag tittar på nu åker programledaren runt i Mississippi, USAs fetaste stat, och pratar med överviktiga personer. Hon träffar bland annat familjer där med extremt överviktiga barn. Det skär i hjärtat när man ser hur mamman till en liten treåring, som väger trettio kilo (han ska väga runt 15) häller coca cola i hans nappflaska och ger honom pannkakor dränkta i sirap och stekt bacon. Inga grönsaker, ingen frukt, ingenting. Mamman gråter: hon vet att det är fel att ge hennes son den här typen av mat men hon vet inte vad hon ska göra. Hon och hennes familj är fattig, och skräpmat är billigare än vanlig eller hälsosam mat.
Och jag är övertygad om att hälsa mer och mer blir en klassfråga, även i Sverige men kanske framförallt i länder som USA. Överviktiga barn har ofta överviktiga föräldrar, och överrepresenterat är fattiga föräldrar, med låg utbildning. Ofta är det ensamstående mammor som fick barn väldigt tidigt.
Tänk dig själv: du har inte råd att skaffa gymkort eller vara med i någon förening. Du bekymrar dig ständigt om du ska ha råd med nästa hyra, nästa räkning, nästa stora utgift. Onyttig mat får dig att må bra, träning kan inte direkt prioriteras i ditt liv. Motivationen är obefintlig!
Självklart handlar det också om självdisciplin. Men också om kunskap och förutsättningar! Jag tror att folk har alldeles för lätt för att peka finger och äcklas av feta människor. Det är lätt för mig att peka och skratta, jag som har pengar, lever i ett rikt land, har föräldrar som uppmuntrat till idrottande och så vidare.
Vi borde ta tag i problemet från grunden, med utbildning, kunskap och hjälp. Nu jämför jag med USA just eftersom det är ett sådant klockrent exempel: Hur ska barn veta vad som är nyttigt eller inte när det är helt okej att äta en skollunch bestående av pizza, pommes och chokladmjölk?
Somsagt förstår jag också att det handlar om förnekelse och brist på viljestyrka, också. Men inte enbart.
Så Sanna says: mer livsmedelsundervisning i skolan, mer idrott i skolan, insatser för att barn från fattiga familjer också ska kunna vara med i idrottsföreningar, satsningar på företagshälsovård etc, etc.
