letsdothisthing

 

Jag tror inte jag kan säga någonting som inte redan sagts. Men igår tittade jag på delar av minnes-cermonin, -konserten och några av de tal som hölls för att hedra de som föll offer för vansinnet. Det borde ligga en bild av Norges regeringsbyggnad här ovanför också; det är lätt att glömma att det dog åtta människor där som inte hade gjort något värre än att gå till sina jobb på morgonen.
Den 22 juli 2011 kanske Norges framtida statsminister blev skjuten i ryggen i flykten. En ung politisk generation blev skadad för all framtid. Men de kommer resa sig igen, nu starkare; de norska ungdomarna har visat en styrka och en mognad de flesta vuxna inte kan efterlikna. "Jag önskar jag kunde hata honom"

Hans namn nämndes inte ens igår. Ingen talade om honom som något annat än "gärningsmannen". Han fick inget utrymme, inga manifestationer hölls i hans ära, han blev reducerad.  

Vi ska inte minnas honom, vi ska minnas de som dog, och de som överlevde.