Recension; Extremt Högt och Otroligt Nära
Kategori: Allmänt
Oscar pappa dog för två år sedan i World Trade Center. Hans bäste vän och störste förebild tas ifrån honom och Oscar värld förändras för alltid. Han försöker hitta lycka i att spela på sin taburin, läsa franska, visa kärlek till sin katt och brevväxla med Stephen Hawking, men få saker gör Oscar glad efter hans pappas död. Han kan inte sluta tänka; tänka på hur hans pappa dog, om han hoppade från den brinnande byggnaden, kvävdes av röken eller brändes av elden.
En dag råkar Oscar ta sönder en vas som står bland hans pappas saker,och i botten på vasen finns en liten nyckel och det enkla ordet "Black". Eller är det namnet Black? Oscars pappa brukade lägga ut skattjakter till Oscar och nu är han övertygad om att detta är en skattjakt hans pappa höll på att planera innan han dog. Han bestämmer sig därför för att leta reda på alla tusentals personer med namnet Black i New York City, för att se om han kan hitta någon som vet något om hans pappa. Men det finns många obesvarade frågor längs Oscars väg. Hur kan hans mamma umgås med en ny man efter hans pappas död? Hur ska han kunna berätta om den hemska hemligheten han har i garderoben? Och finns det verkligen en hyresgäst i hans farmors lägenhet...?
Den här boken har två parallella historier; den om Oscar och hans sökande men också den om Thomas (Oscars döde pappa) föräldrar och deras öden i Tyskland under andra världskriget. Oscarsfarmor och farfar befinner sig nämligen i Dresden när staden bombas av det Engelska flygvapnet. Och just skildringarna av den här fruktansvärda dagen samt av 9/11 gör den här boken nästan outhärdligt hemsk. 9/11 skildras med ett barns rättframma tankesätt (jag undrar om de var rädda? jag har sett bilder på folk som hoppade som höll varandras händer eller försökte använda bordsdukar som fallskärmar, undrar om de visste att de skulle dö? När jag gick på gatan dagarna efter 9/11 andades jag in partiklar av pappa.. Undrar om det gör ont att brinna?) och dagen i Dresden på ett sätt som får det att vända sig i magen (En kvinna sprang, brinnande, med ett uppenbart dött spädbarn i famnen... Folk försökte slänga sig i den lilla dammen för att skydda sig mot anfallet, så nu låg där kroppar och flöt med ryggarna bortsmälta av värmen... Folk skrek med ansiktena bortsprängda så att där inte fanns någonting, de skrek och grät efter sina barn, sina föräldrar, sina älskande men ingen svarade...) Jag var många gånger tvungen att lägga ifrån mig boken och bara andas, och jag mådde fysiskt illa flera gånger. Men det är gjord med en otrolig skicklighet, så att jag känner en avgrundslös ilska mot krig och terror. Det här är en bok som får dig att gråta och skratta om vartannat.
För allt är inte otäckheter och hemskheter. Oscars dialog är varm och rolig när den inte är för mörk, träffande lik det sättet man kan tänka sig att en liten kille skulle tänka (även om Oscar är en väldigt speciell kille). Berättelsen om Oscars farföräldrar är otroligt sorglig men också vacker och väldigt stark.
Boken innehåller väldigt mycket grafiska effekter, som tomma sidor, sidor med bilder eller siffror och längst bak finns bilder av en person som hoppar från World Trede Center, och bläddrar man sidorna snabbt ser man hur han faller.
En dag råkar Oscar ta sönder en vas som står bland hans pappas saker,och i botten på vasen finns en liten nyckel och det enkla ordet "Black". Eller är det namnet Black? Oscars pappa brukade lägga ut skattjakter till Oscar och nu är han övertygad om att detta är en skattjakt hans pappa höll på att planera innan han dog. Han bestämmer sig därför för att leta reda på alla tusentals personer med namnet Black i New York City, för att se om han kan hitta någon som vet något om hans pappa. Men det finns många obesvarade frågor längs Oscars väg. Hur kan hans mamma umgås med en ny man efter hans pappas död? Hur ska han kunna berätta om den hemska hemligheten han har i garderoben? Och finns det verkligen en hyresgäst i hans farmors lägenhet...?
Den här boken har två parallella historier; den om Oscar och hans sökande men också den om Thomas (Oscars döde pappa) föräldrar och deras öden i Tyskland under andra världskriget. Oscarsfarmor och farfar befinner sig nämligen i Dresden när staden bombas av det Engelska flygvapnet. Och just skildringarna av den här fruktansvärda dagen samt av 9/11 gör den här boken nästan outhärdligt hemsk. 9/11 skildras med ett barns rättframma tankesätt (jag undrar om de var rädda? jag har sett bilder på folk som hoppade som höll varandras händer eller försökte använda bordsdukar som fallskärmar, undrar om de visste att de skulle dö? När jag gick på gatan dagarna efter 9/11 andades jag in partiklar av pappa.. Undrar om det gör ont att brinna?) och dagen i Dresden på ett sätt som får det att vända sig i magen (En kvinna sprang, brinnande, med ett uppenbart dött spädbarn i famnen... Folk försökte slänga sig i den lilla dammen för att skydda sig mot anfallet, så nu låg där kroppar och flöt med ryggarna bortsmälta av värmen... Folk skrek med ansiktena bortsprängda så att där inte fanns någonting, de skrek och grät efter sina barn, sina föräldrar, sina älskande men ingen svarade...) Jag var många gånger tvungen att lägga ifrån mig boken och bara andas, och jag mådde fysiskt illa flera gånger. Men det är gjord med en otrolig skicklighet, så att jag känner en avgrundslös ilska mot krig och terror. Det här är en bok som får dig att gråta och skratta om vartannat.
För allt är inte otäckheter och hemskheter. Oscars dialog är varm och rolig när den inte är för mörk, träffande lik det sättet man kan tänka sig att en liten kille skulle tänka (även om Oscar är en väldigt speciell kille). Berättelsen om Oscars farföräldrar är otroligt sorglig men också vacker och väldigt stark.
Boken innehåller väldigt mycket grafiska effekter, som tomma sidor, sidor med bilder eller siffror och längst bak finns bilder av en person som hoppar från World Trede Center, och bläddrar man sidorna snabbt ser man hur han faller.
Dessa grepp är innovativa och spännande, men känns ibland lite krystade. Det är som om Joseph Saffran Foer inte tror att hans bok och dess innehåll kan stå för sig själv utan att den behöver de visuella effekterna för att vara något värt att minnas. Det stämmer inte, boken är fantastisk och Saffran Foer hade kunnat vinna på att ta bort en hel del av dessa utsmyckningar.
Det här var utan tvekan av av de mest minnesvärda och fantastiska böcker jag läst i år. Inte en känsla har lämnats oberörd. Om det inte vore för att boken ibland var svår att förstå och hänga med i (speciellt i berättelsen om Oscars farföräldrar, som jag tror Saffran Foer skrev mycket för sin egen skull: han har nämligen släkt som var med om den där hemska dagen i Dresden) och de ibland något övertydliga utsmyckningarna så skulle det ha blivit en solklar femma. Nu blir det istället en mycket mycket stark fyra. Läs den som en otroligt viktig påminnelse om hur hemskt krig och döden de för med sig är men också hur stor kärleken kan vara om vi låter den finnas hos oss. Tack för alla tankar den här boken väckte Joseph!
