letsdothisthing

Rasmus kan inte vänta på att få ta studenten och lämna den lilla värmländska byn Koppom där han hela sitt liv blivit mobbad och utfryst, för att han inte är som alla andra. Han ska till Stockholm, den stora staden med de stora möjligheter, där han vet att de finns de som är som han. De som är annorlunda. Där kan han hitta någon som kan älska honom och som han kan älska tillbaka.
I Stockholm bor Benjamin, som är Jehovas vittne. Han är också annorlunda, och han vill bara hitta någon som kan älska honom för den han är. När han missonerar Stockholms varmaste bög Paul frågar han glatt Benjamin "Du vet väl om att du är homosexuell?" och Benjamins värld vänds upp och ner. Det går inte att vara både bög och Jehovas vittne. På julafton träffas Benjamin och Rasmus hemma hos Paul och plötsligt är ingenting som det var förut. Men lyckan är flyktig; det här är på åttiotalet och en efter en drabbas Benjamin och Rasmus vänner av "Bögcancer", HIV, och börjar dö precis när de hade börjat leva. 

Gardell guidar oss med hjälp av tillbakablickar på Rasmus och Benjamins barndom tillsammans med skildring av en framtid där unga män ligger på sjukhus och kämpar mot en oundviklig död. Däremellan är det "nutiden", där Benjamin och Rasmus möter varandra och deras nya liv som de de är.
Språket är, som ofta i Gardelss fall, poetiskt och lättillgängligt, och teman som mobbing, utanförskap, religion, homosexualitet och underbar hemsk kärlek finns här precis som i många av hans andra böcker. Detta behandlar dock ett helt annat ämne, just det hemska i HIV-utbrottet i Sverige och alla som dog så unga, och hur många i deras omvärld sa att bögarna fick skylla sig själva som dog, så omoraliskt som de levde.

Läs den här boken. Den är ett fantastiskt dokument över någonting många av oss inte vet någonting om, berättat av någon som var där. Se också filmatiseringen på SVT-play; jag grät som en liten flicka under andra avsnittet. Lyssna också på vår Gardell-special på Hesa Fredrik nästa tisdag klockan fyra!
Den här får en femma, mycket tack vare filmatiseringens fina komplettering.
Tack Jonas!