letsdothisthing

Gillar du lättsamma, roliga böcker som du glömmer i samma stund du har lagt ifrån dig boken?
Läs INTE den här.

Scott Smiths roman hanmnar nämligen i kategorin "skräck du inte kan lägga ifrån dig och som du drömmer mardrömmar om". Stephen King, en personlig favorit och "the master of horror" har bland annat skrivit att "Ruinerna får sig att vilja skrika av fasa" och att Ruinerna är "århundradets skräckroman". Ni förstår min poäng, det är en äckelläskig bok.
Handlingen är som följer: två unga amerikanska par är på solskenssemester i Mexiko där de träffar människor från hela världen. När deras nyfunne tyska vän Mathias börjar bli orolig för sin bror som inte hört av sig på länge, bestämmer sig amerikanerna att följa med honom till den arkeologiska utgrävningsplats i djungeln där brodern ska befinna sig. Tillsammans med greken Pablo, en annan nyvunnen vän, ger de sig iväg på vad de ser som ett spännande äventyr. Pablos två grekiska vänner följer inte med men Pablo lämnar en karta till dem så att de ska kunna komma efter.
Sällskapet ger sig iväg in i djungeln och kommer snart fram till en by där det bor maya-indianer. Dessa är dock inte intresserade av att prata med ungdomarna så de fortsätter, förbryllade över indianernas otrevliga bemötande, mot utgrävningsplatsen.
Väl framme vid kullen vars topp är gruppens mål, kommer indianerna och omringar ungdomarna. De får inte lämna kullen utan beger sig upp på kullen. Där finns tält och spår av ett läger, ett gruvschakt, massor av växter; men inga människor. Inte heller någon mat eller vatten. När gänget försöker återvända ner för kullen visar indianerna att försök att lämna platsen ska straffas med döden.

Ungdomarna är alltså fast på kullen, och snart får de mycket större problem än att de börjar få slut på mat och vatten... Kommer de två grekerna hitta fram till kullen i tid att hjälpa dem? Just när ungdomarna tror att det inte kan bli värre visar det sig att de inte är ensamma uppe på kullen...  

Ni hör ju: paniken kryper i kroppen! Den här boken var inte bara jätteotäck och spännande, den var en intressant skildring av hur olika personer reagerar vid en kris. Eric, en av de amerikanska ungdomarna, blir genast gruppens ledare och tänker praktiskt och förnuftigt: hur ska vi ransonera maten? Kan vi samla in dricksvatten? medan Amy, Stacy och Jeff står mer eller mindre handfallna, panikslagna av den hemska situationen. Mathias lyckas också hålla huvudet kallt medan Pablo... tja, Pablo pratar ingen engelska och skadar sig snart allvarligt i ett försök att klättra ner i gruvschaktet. Författaren skildrar alla amerikanernas tankegångar och hur relationerna sakta bryts ner och hur misstro växer i gruppen. Det ges också återblickar i amerikanernas liv för att ge en bättre förståelse för deras personlighet och varför de agerar som de gör. Mycket spännande, det också! 

Allt var dock inte fantastiskt. Första delen av boken, då alla fortfarande befinner sig tryggt på ett hotell långt ifrån djungeln, skriver inte Scott Smith ut bokens tal i dialog i någon större utsträckning. Han kan tillexempel skriva "Eric sa åt Amy att sluta larva sig och hon fräste tillbaka att han kunde köra upp någonting någonstans" (ingen mening som finns i boken, för övrigt). Jag ÄLSKAR dialog och tyckte det var ganska svårt att ta till sig det här sättet att skriva ut talet, men det kom mer dialog längre fram i boken som väl var. Scott Smith har också valt att inte använda sig av kapitel; väldigt effektivt för spänningen men lite tröttsamt (jag vill ju sova! jag kommer ändå drömma mardrömmar - måste sluta läsa!). Detta samt att en del händelser i slutet av boken kändes lite krystade var det enda jag hade att anmärka på.

Annars alltså en fin bit skräckis. Läser man den ur perspektiv skräck är det en klockren fyra men som roman får den en VÄLDIGT stark trea. Jag vacklar mellan trea och fyra, men det får bli tre stora fina ugglor.