letsdothisthing

Det värmer ett fruset februarihjärta att det finns så himla fina människor. Igår tappade jag mitt körkort i snön på väg hem från Friskis, och knallade glatt vidare hem. Halvvägs hemma ringde ett okänt mobilnummer (vad nära det var att jag inte svarade!) och en kille i andra änden sa att han hade hittat mitt körkort och att han kunde möta mig halvvägs och ge mig det. VILKEN GULDKLIMP! Att han tog sig tid att gå in på nätet och kolla upp mitt nummer, ringa mig och dessutom möta mig halvvägs i halv snöstorm: så fint av honom. Jag hoppas att jag också hade bemödat mig att plocka upp ett körkort om jag hittade ett, men sen hade jag kanske kollat upp personen på facebook och mailat "HEJ jag har ditt körkort så du kan väl komma förbi och hämta det nån dag?" Men den här killen gick ett steg längre i sin vänlighet. Likadant när jag glömde min nya Iphone 5, MED tillhörande plånbok och däri alltså alla mina kort också vidare, på stadsbiblioteket. Jag ringde dit i panik och då hade någon vänlig själ lämnat in den i receptionen. Halleluljah, vad glad jag var då. Ett annat exempel är alla människor som har sprungit fram till mig med en av mina handskar när jag mitt klantarsel tappat en av dem och lullat vidare.

FINA MÄNNISKOR I LOOOOOOOVE YOU