letsdothisthing

Talet är hållit och nu är jag hemma efter en lång skoldag (kom nyss hem från spanskan). Är mer än lovligt trött så ska se lite människor ätas upp av zombies ett tag sen blir det bingen och jag. Men imorgon ska jag blogga om våldtäkt appråpå en dom som kom härom, det vill ni inte missa! Imorgon måste jag förövrigt också tvätta - se skylten. Hörs!

 

Talet är hållit och nu är jag hemma efter en lång skoldag (kom nyss hem från spanskan). Är mer än lovligt trött så ska se lite människor ätas upp av zombies ett tag sen blir det bingen och jag. Men imorgon ska jag blogga om våldtäkt appråpå en dom som kom härom, det vill ni inte missa! Imorgon måste jag förövrigt också tvätta - se skylten. Hörs!

 

...i alla ord om skadedjur och novilonmattor och trutande munnar och shetlandsponnier. Måste fortsätta plugga på den en stund till, måste HANG IN THERE!

Lovade intelligent bloggning men det får vänta lite till: Jag orkar verkligen inte. Sjukt rolig utbildning idag på UNT, men massa ny info att ta in. Ska ju, till att börja med i alla fall, inte jobba med själva tidningsdelen men hoppas ju på något sånt i framtiden! I helgen ska jag vara UNT-representant vid en monter och hålla i tävlingar och frågesport på en bandyturnering, ska bli kul! Jag fick till och med en mysig munkis och en mössa som det står UNT på. YEAH kommer hålla värmen bra i en iskall bandyhall. Jag ska ta med varm choklad och INTE dricka den förrän den är tillräckligt kall.

Nu ska jag hänga lite mer med Kristinas ord. Hörs hörni.

Var ju lite osäker på om det skulle bli något jobb den här helgen men igår ringde chefen och idag ska jag på lite utbildning och skriva på papper, BOM! Ville ju verkligen ha ett extrajobb och nu kommer jag jobba lite på helger och vissa vardagar vilket känns NAJS. Vad jag ska göra då? Haha, det vet jag inte riktigt än! Men jag ska jobba på event-avdelningen på UNT (Uppsala Nya Tidning) och jag vet att jag i framtiden bland annat ska jobba med på Ung Företagsamhet-dagarna, och representera UNT där. Fantastiskt fantastiskt kul ska det bli!

Ska vara i stan kvart i ett, tills dess blir det sjukt mycket plugg på dikten. Sen ska jag dra en sväng på stan innan jag bussar hem för att ta itu med tredje säsongen av The Walking Dead. Är fortfarande sliten av förkylningen men hoppas vara tillbaka på topp imorgon!

Och jag vet, bla bla bla, right? Men nu fick jag skriva av mig lite "fåttnyttjobb"-glädje och återkommer därför med mer intelligenta inlägg senare. Kanske. Om jag orkar.

Så länge får ni denna som jag tyckte var hysteriskt skojig.

Den här dikten ska jag ha lärt mig utantill och deklamera på torsdag, och jag tycker så himla mycket om den! Vet inte vad det är hos den som fångar mig, men tycker orden ligger så fint på något sätt. Rolig men med smärta. Den är skriven av Kristina Lugn: visste ingenting om hennes texter eller dikter men ska kolla in henne närmare efter den här pärlan!

Spotta i nävarna

Du måste försöka leva dig in i min situation!
Tror du att det är roligt att sitta ensam framför tvn till långt efter sändningstidens slut och tugga på en kall cheeseburgare med
en Kalle Anka-pocket och fem gamla årgångar av RFSU-bulletinen
som enda sällskap?

Kväll efter kväll medan åren går och håret aldrig blir jämnat i
topparna och kroppen får en liksom pösig konsistens?
Du måste försöka förstå mig!

Ingen tycker om mej och ingen jävel har lust att komma hit och
dammsuga lite och hjälpa mej att planera min fritid.
Och allt som skulle göra det lite mysigare härinne har jag
slarvat bort.

Allt som skulle kunna förhöja stämningen litegrann har jag snavat
på så att det gått i tusen bitar och jag måste sätta stort
oetiskt häftplåster på hakan.

Varje gång jag öppnar fönstren för att släppa in lite frisk luft
samlas dom smittbärande fladdermössen på novalonmattorna.
Varje gång jag öppnar skafferidörren för att leta efter något
näringsriktigt upptäcker jag att skadedjuren just har börjat para sej i
farinsockret.

Ingen tycker att jag är trevlig och alla som borde älska mej i alla
fall har blivit senildementa och tror att jag heter Holger.

Alla som så ivrigt trutade med sina munnar när jag tog mina
första steg på min faders lilla kolonilott har glömt hur söt jag var.

Alla som borde blivit upp över öronen förälskade i mej för
längesen har flyttat ut på landet i stället.
Där sitter dom med sina fårskinnsfällar framför sina braskaminer
och äter rotfrukter som dom har tillagat kollektivt.
Och dom har sig själva att tacka för allt som dom minsann inte fått gratis.

Medan jag går här och blöder.
Man måste spotta i nävarna ibland, säger dom.
Man måste ta sej tid med en motionsrunda ibland.
För då tänker man mycket klarare.

Vi har resonerat om saken, säjer dom
och vi har kommit fram till att vi tror att du trivs med att ha det så här.
Du tillåter dig inte att bli lycklig.

Du sitter fast i liksom infantila förhoppningar om att mamma
snart ska komma med en kopp spenvarm mjölkchoklad och ordna
upp allting åt dej, säger dom.

Sluta med dina klagovisor och stäm upp en kampsång!
Vi är alla ensamma innerst inne och först när vi klarat av den
insikten och orkar ta konsekvenserna av den, har vi utsikter att
lyckas med en ömsesidig utvecklande parrelation.

Men om man tillräcklig länge, tillräckligt monotont, nasalt och
släpigt intalar sej att allt är skit, är det inte underligt att man börjar
stinka till slut.

Fast tyvärr inte på det där sunda sättet som det stinker hos oss, här
på landet, säjer dom.

O min vän, min okände hjärtevän!
När du äntligen har gift dej med mej tycker jag att du ska flytta ut
på landet med mig.

Du har antagligen redan tröttnat på krogsvängen och storstadsjäktet.
Du kunde kanske bli chef för folktandvården i nån liten håla i vårt avlånga land.

Och om du är rädd att jag ska tycka det är långtråkigt kan du
alltid köpa en moped åt mej.
Eller en shetlandsponny.
Huvudsaken är att du är snäll.
Och älskar mig besinningslöst.
Och kommer i rasande fart.

Med ditt hjärta.
Och ditt jaktgevär.
Och gör slut på mitt elände.

Så att jag äntligen får sitta lugn och glad i aftonbrisen vid ett
fönster med rutiga gardiner och välskötta pelargoner.
O allsköns ro.
Och sjunga mej till sömns.

Medan barnen är mycket lyckliga och leker i månskenet under
björkarna tättintill vikens avgrundsdjupa vatten.

 

När jag varit sjukt och gjort precis ingenting en hel dag vilket gör mig GALEN så har jag tröstat mig med att mars månad kommer bli så himla sjukt crazy kul. Nästa helg ska jag förhoppningsvis jobba för första gången (inte säkert men håller tummarna!) helgen efter det kommer Elin & Matilda, de stannar en helg och vi ska bland annat gå på Jesus Christ Superstar (!!!!!). Sen sista veckan i mars skriver vi tenta (det ska väl inte bli skitkul iofs) men dagen efter åker jag hem och är hemma onsdag-söndag (vilket ska bli så kul: umås med vänner familj släkt och djur) och sen åker jag till LJUNGSBRO BABY där jag ska hänga med världens bästa Mathilda Sverker några dagar innan det bär av till Uppsala igen. Då ska vi också planera min resa till FREAKIN HAWAII i höst - helt sjukt med kul. Magic March med andra ord. Känns bra att tänka på när jag ligger här sjuk och ynklig och dessutom har bränt mig på tungan på min varma choklad. Men den var god ändå. GLAD!

 

Inser att en hel massa av mina inlägg handlar om att jag beklagar mig över att jag antingen är trött eller sjuk. Just nu är jag både och, men jag ska inte klaga för det! Får hoppa basgruppsmöte och byta dag för spanskalektionen, men jag vill satsa på att må bra och eftersom jag faktiskt KAN vara hemma idag utan att jag missar massa skola och annat (missar ett möte på radion dock... men man kan inte få allt) så tänker jag utnyttja det för att försöka må lite bättre. Kanske TILL OCH MED orkar göra lite nytta i form av att söka sommarjobb, plugga, diska städa tvätta, baka och sånt?

 

...

Nja, jag tror jag utforskar Netflix vidare och sover, helt enkelt.

HÖRS!

Debatteras mycket om REVA just nu, det här med att polisen står i tunnelbanan och tar personer som plankar i jakt på personer som vistas olagligt i Sverige, "papperlösa" (citattecknen får stå där för att jag tycker att det är så otroligt fånigt att definera människor efter huruvida de har rätt papper eller inte).

Det är klart att polisen ska kunna ta fast plankare i tunnelbanan, men att göra det för att man letar efter personer som ska utvisas är otroligt inneffektivt och slöseri med polisens resurser. Hörde på nyheterna idag att 91% av alla "prov" eller tagningar av personer som plankar gäller människor som har sina papper i ordning. 9 av 10 insatser ger alltså inget resultat.

 

Jag är somsagt egebtligen inte emot att polisen tar folk som plankar i SIG: man får inte planka, det är olagligt och då ska polisen kunna gripa dessa. Jag tycker dock att polisen kanske skulle ha "viktigare" eller "större" brott att lägga resurser på och att det skulle kunna finnas speciella kontrollanter eller väktare som kunde ta hand om plankarna. Att poliser ska stå i tunnelbanan endast av anledningen att de med jämna (men långa) mellanrum ska kunna gripa någon som är "papperslös" känns som en parodi på ett rättssystem. Jag känner dock att jag inte är tillräckligt upplyst om vad REVA egentligen är: ska läsa på men efter vad jag läst och hört hitills tycker jag inte att det är ett system som är värdigt Sverige 2013.

Mitt immunförsvar och jag är officiellt inte vänner. Om ni undrar var jag är ligger jag nerkrupen under min värmefilt med en vitlöksklyfta i varje näsborre, utforskande netflix alla filmer och serier. Hatar det här men hat gör mig inte friskare: istället ska jag bekämpa viruset med varma bad, te med honung, vitlök och citronvatten. Kanske kan få Daniel att köpa lite ingefära också. Imorgon SKA jag nämligen må bättre. Frågor på det?

 

...heter ju serien och ingenting annat, och nu har jag och Daniel sett de fyra första avsnitten. SÅ spännande! Helt crazyass läskigt. Nu ska vi ta tag i våra liv och städa och fräscha till oss, för sen kommer Joni och då ska vi titta på Mellon och film. Jag är dock lite le för jag har ont i halsen: IGEN. Daniel har ju varit jättesjuk och nu är jag rädd att jag har fått skiten. Jag som nyss var så himla sjuk. Vad är det för fel på mitt immunförsvar? På riktigt?

 

House, alltså. När jag kom hem runt tolvsnåret inatt, lagom lullig, gjorde jag bakfyllemat i form av pasta med pesto och tyckte det var en bra idé att se de två absolut sista avsnitten av House MD. Visade sig vara en mindre bra idé. Grät så att tårarna sprutade och snörvlade som ett barn. DET VAR SÅ SORGLIGT. Ska inte spoila om ni vill se serien (vilket ni borde!!!) men somsagt, sorg i kvadrat upphöjt med smärta. Daniel fick typ vagga mig till sömn medan jag snyftade "Det var ett JÄTTEDÅLIGT slut... Det var så sorgligt... Varför måste ****** **?"

Nu är det alltså slut på House-eran. Vad ska vi göra nu? Jag gick just med i Netflix (en gratismånad, känns bra i studentplånboken!) så får väl spana in några serier vi kan plöja från nu. Jag tittar på Girls, som jag gillar jättemycket!!!! men eftersom det går på ettan så kollar jag på avsnitten på svtplay. Har fått tips om Mad Men och the Wire, själv är jag lite sugen på Walk of the living dead. Jag vet inte vad det är med mig och äckelotäckheter, varför går jag igång på det så? Stephen King har förstört mig helt. Ingenting är för läskigt numera.

Men i alla fall: hej då House. Det var en fantastisk resa.

Eller, det vill jag ju inte. Eller, jag VILL, men det går ju inte. Bor i andra hand i en två (förövrigt med en hemskt ohundvänlig katt...) enda inkomsten är studiemedel och jag har ingen aning om hur man tar hand om en hund eller. Men de är ju så fina!!! :(

 

 

Jag och mina kusiners labbe Tessi (aka Tessibell the happy dog!)

 

Idag har jag ingen skola (YEY) men kommer behöva plugga hela dagen (ney...) så att jag hänger med till nästa vecka också. Ska skicka lite söka-sommarjobb-papper hit och dit, städa, storhandla, träna och ikväll blire FÄST! En klasskompis som bor i huset bredvid har lite partej - så skönt att slippa bussa in till stan. Nu ska jag passivt gosa med Tuss; hon ligger mellan mina ben, precis så långt bort att jag inte kan klappa henne. Ska se om jag kan tjuva till mig lite gos. Sen Girls sen alltsommåstegöras! Hörs!

 

 

Så nu blir det lite grammis, lite memoria, lite fix & trix sen sänggående. Imorgon blir en lång men rolig dag! Massa radio, massa plugg och avsluta med att slå ur sig lite aggressioner (om jag kommer ha några sånna?) ett boxpass? God natt!

Sitter här och bloggar fast jag ska vara på skolan om en halvtimme för Hesa Fredrik-möte och efterföljande Litteratmöte. Efter är det middag på V-dala men jag vet inte om jag följer med: jag är ett ovanligt dräggigt drägg idag, iklädd mina slappaste slappejeans och Daniels hoodie. Mitt hår är margarinflottigt och jag har huvudvärk från helvetet. Jaja, allt det där kanske inte gör så mycket om man får i sig lite god mat och lite alkohol att skölja ner med?

Den som lever får se som jag brukar säga. Hörs senare!

 

Den tomma stolen börjar med Barrys, medlem i kommunfullmäktige, tragiska och mycket oväntade död. Barry var mycket omtyckt som just engagerad i den lilla stadens politik, familjefar och tränade för skolans rodd-lag. När chocken efter hans död lagt sig något återstår frågan: vem ska ta platsen i den tomma stolen?
För det står mycket på spel: Barry kämpade hårt för att "slum"-delen av staden inte skulle överlämnas till den större staden, som den egentligen ligger geografiskt närmare, medan flera i staden och kommunfullmäktige tycker att denna slumdel är en skam för den prydliga lilla staden. Barry ville också kämpa för att ha kvar metadon-kliniken, men även den vill många ska försvinna, och människorna som behandlas där med den. Nu när Barry är död och inte kan kämpa för sin sida, är frågan vem som kan göra det? Många är villiga kandidater, men vem av dem gör det för att föra vidare Barrys vilja, och vem gör det för egen vinning? Dessutom blir allt om möjligt ännu mer komplicerat, när Barrys vålnad börjar avslöja hemska hemligheter om kandidaterna till hans stol på kommunens hemsida. De som kandiderar har nämligen saker de inte vill att någon ska veta - och personer i deras närhet som gärna ser dem förödmjukade och borträknade...

Det här är ingen solskenshistoria - långt ifrån. Det är tvärtom en osedvanligt mörk historia med allt från heroinmissbrukande mammor som missköter sina barn, våldtäkter, pappor som misshandlar sina barn och sin fru till mobbing och otrohet. Det finns egentligen ingen protagonist att fatta tycke för och lägga sina sympatier hos: så fort man tror man hittat någon visar det sig att denna någon prostituerar sig, stjäl eller är hemsk mot sina barn. Men det är också en del av vad som är spännande.
Boken är spännande skriven och har ett vackert bildspråk som detaljerat beskriver den lilla stadens vackra miljöer. Just bildspråket, samt den lite torra humorn och förmågan att skriva ut dialektala skillnader mellan över- och underklass, känns som Rowling signatur i den här boken. Någonting som däremot inte finns är den solklara skillnaden mellan gott och ont: det finns inga vinnare i den här boken.

Jag tyckte ända om denna bok. Ibland kändes den väl mörk och lite osannolik i sina händelseförlopp, men ofta kändes den smärtsamt realistisk och skönt opretentiös. Språket var somsagt fantastiskt och jag kunde knappt lägga ifrån mig den, för det hände alltid något spännande hos någon i det enorma persongalleriet som jag ville veta mer om. (Jag räknade till mellan 15 och 20 karaktärer, alla väl beskrivna i sin svärta). Så läs denna: men inte om du tror att Rowling är inne på samma spår. För detta är, handlingsmässigt, ungefär så långt från Harry Potters värld vi kan komma.

 

 

som Hanna Hellquist skulle ha sagt.

Stressig dag idag. Stressigt liv just nu. Skönt att jag snart ska dra till Storken och hänga med lite mysigt folk och koppla av lite så axlarna inte börjar göra den där konstiga grejen när de är vid mina öron hela tiden. Skriver mer en annan dag!

 

Janet Leon är så SJUKLIGT SNYGG! Jesus, det är nästan man får tankar på att byta planhalva när den här tjejen smilar och slänger med sitt FANTASTISKA hår. Hennes mellolåt var väl ingen kalaskula i den melodiösa julgranen, men hon är väldigt duktig. Verkar otroligt ödmjuk och trevlig. Och hon. är. så. snygg. Jag har redan förvanat Sophia om att jag vill ha hennes hårfärg när jag lämnar Klippdax nästa gång.

Och just det, intelligent bloggande... intelligent bloggande... hm... Nope, jag har ingenting. Inget smart att säga överhuvudtaget. Ska fundera på det så kanske jag kommer på något kvasi-intelligent. Räkna inte med det dock: i mitt huvud just nu finns bara cravings efter morotskaka, frustration över att jag verkligen behöver städa men inte orkar/vill, samma sak över pluggandet, ångest över att jag måste skaffa sommarjobb (varför ska man behöva fixa det i februari mars? Really!?)
Men återkommer, somsagt. Under kan ju ske även i min dåliga ursäkt till hjärna.

- Kommentarer om hur "onyttigt" frukt egentligen är. Frukt är FRUKT! Det är naturligt, sött och gott. Låt mig ha min fruktstund ifred, vem vill äta ägg eller keso till mellis dagarna i ända?
- Berätta, utan att någon frågar, hur många gånger du tränar och hur långt du springer/tungt du lyfter/hårt du sliter fast ämnet som diskuterades var typ Rysslands inrikespolitik. INGEN BRYR SIG!
- Förklara hur du inte för ditt liv FÖRSTÅR hur man kan sova till klockan tio. Går du inte upp vid sju åtta känns det som hela dagen har gått förlorad! ... Yeah, right.
- Ge lektioner till andra hur de borde äta och träna, fast ingen frågat.
- Avstå alltid fika, godis, sötsaker med mera men sucka sedan högljutt och beklaga dig över att du har sån karaktär. Jag blir hemskt sugen på att köra upp min muffins i ditt ansikte då, nämligen.
- Att förklara att uppgiften till på onsdagen, DEN har du ju redan gjort (somsagt har ingen frågat dig än) trots att det är fredag.

- Förklara hur du aldrig blir bakis, aldrig blir äckelfull, aldrig gör bort dig, aldrig försover dig, aldrig misslyckas med ett jobb eller något i skolan, aldrig är en MÄNNISKA

Detta är endast till människor som gör detta ofta och med uppsåt för att de känner sig dåliga och behöver bekräftelse genom att få andra att känna sig värdelösa. NI ÄR SÅ FINA! Kan vi inte bara tro på det och sluta sprida passivt dåligt självförtroende?

Går på repeat i mitt huvud denna morgon. Ett bevis på att det mesta går vidare som är roligt med glimten i ögat. Och haters... Det är bara på skoj.

Vad tycker ni om alla hjärtans dag, flipp eller flopp? Det blir ju en ständig debatt varje år, om det är en komersiell skithögtid som ger ångest till alla singlar och prestationsångest till alla par, eller om det är en mysig högtid som borde firas så extravagant som möjligt är, med blommor, choklad, diverse mjukisdjur, restaurang och bio.


Jag är lite kluven, men landar nog på den formulering Harry gav igår på Hesa Fredriks Alla hjärtans dag-special:
"En anledning att fira är ju alltid fint!"

Och det tycker nog jag med. Jag gillar inte hela kommers-biten av 14 februari, men den kan man ju skippa om man vill. Det är ingen som tvingar dig att köpa diverse skitsaker eller dyra presenter. Dagen borde istället handla om att hang out med dom man gillar! Har man ingen lover så ska man inte må dåligt över det: någon man tycker om finns ju alltid. Mamma & pappa, kompis, katten, vem som!

Jag och Daniel, vi köpte pizza, vin och glass, tände lite ljus och spelade lite spel. Inte svårare än så. Jag tror vi kan behöva en liten så kallad reminder ibland, och alla hjärtans dag kan ju få funka som en sån. En påminnelse om att vi borde visa uppskattning till de vi tycker om. Dessutom är den väldigt strategiskt placerad sådär i mitten av februari, när allt känns grått, tråkigt och slaskigt. Våren känns år och månader bort och jullyckan har försvunnit. Då kan det finnas en dag som kan påminna oss om att helt legitimerat sötsliskiga och urgulliga mot varandra, och vill man inte det: då är det bara en vanlig dag då folk beter sig extra larvigt. Men VILL folk vara lite larviga en dag, kan de väl få vara det?

Har varit gäst hos Morgonmässan och spelat in lite nyheter. Ska redigera färdigt och sen blir det att springa bort till EP och leta efter min borttappade påse med tillhörande matlåda. Jag vill inte tänka på hur äckligt det kommer bli att diska den när jag kommer hem, glömde den nämligen i förrgår. Kräks. I eftermiddag blir det att ta igen lite sömn (förkyld pojkvän som snarkar = jag har varit vaken sen femsnåret) städa, plugga och sånt KUL. Jag hoppas verkligen kunna mobilisera kraft att hänga med mina kära vänner och dansa på Wärmlands men just nu känns det riktigt, riktigt tungt. Framförallt plugget hänger som en våt kall filt över mig. Hur är det MÖJLIGT att få in vad så många gamla greker och romare hade för syn på retoriken? Och lära sig en massa massa utantill tills på torsdag? Och jag vet typ fortfarande inte vad konjuktiv är, ska jag lära mig det OCH skillnaden mellan imperfekt och preteritum till på måndag? Sjukt.

 

Igår var det alla <3-ans dag och jag och Daniel drack vin och åt pizza. Perfekt avslutning på en stressig dag! Ska slänga upp ett inlägg med tema VALENTINE senare tänkte jag. Ska också ta tag i den där recensionen och måste läsa massa. Jag har läst tre böcker och nästa vecka är det vecka åtta. Suck.

Nu redigering! Hörs, hörni!

 

 

 

Det värmer ett fruset februarihjärta att det finns så himla fina människor. Igår tappade jag mitt körkort i snön på väg hem från Friskis, och knallade glatt vidare hem. Halvvägs hemma ringde ett okänt mobilnummer (vad nära det var att jag inte svarade!) och en kille i andra änden sa att han hade hittat mitt körkort och att han kunde möta mig halvvägs och ge mig det. VILKEN GULDKLIMP! Att han tog sig tid att gå in på nätet och kolla upp mitt nummer, ringa mig och dessutom möta mig halvvägs i halv snöstorm: så fint av honom. Jag hoppas att jag också hade bemödat mig att plocka upp ett körkort om jag hittade ett, men sen hade jag kanske kollat upp personen på facebook och mailat "HEJ jag har ditt körkort så du kan väl komma förbi och hämta det nån dag?" Men den här killen gick ett steg längre i sin vänlighet. Likadant när jag glömde min nya Iphone 5, MED tillhörande plånbok och däri alltså alla mina kort också vidare, på stadsbiblioteket. Jag ringde dit i panik och då hade någon vänlig själ lämnat in den i receptionen. Halleluljah, vad glad jag var då. Ett annat exempel är alla människor som har sprungit fram till mig med en av mina handskar när jag mitt klantarsel tappat en av dem och lullat vidare.

FINA MÄNNISKOR I LOOOOOOOVE YOU

 

Som är mitt Hood, där jag hänger; min skola. Eller, min del av universitetet, rättare sagt. Jag kommer typ alltid uppdatera härifrån när det är måndag eftersom vi i regel har basgruppsmöten hela dagen och sen español klockan sex. Lämnar alltså hemmet ca nio och är hemma igen ca halv nio. Hej och hå. Men idag har vi diskuterat inför vår debatt där min grupps ståndpunkt är "mot vinster i välfärden" vilket är sjukt intressant. Måste ta tag i att engagera mig i mitt partis ungdomsavdelning. (HAHA ni får inte veta vad jag har för politisk färg: förutom om ni träffar mig när jag har min SSU-påse).

Nu ska jag gå tillbaka till att plugga lite konjuktiv. Vad det är? Tja, det vettefan. Måste ha lärt mig det till ikväll iallafall.

HÖRS!

.. har vi ju sen ett par tre veckor tillbaka. Hon heter Maria Arnholm och hon hälsade på Morgonpasset i P3 igår. Jag tycker hon verkar vara riktigt bra av det jag har hört såhär långt! Hon kallar sig feminist (vilket är sjukt egentligen att det inte skulle vara självklart...) hon bor i kollektiv (vilket är ett plus för att det är så SKÖNT med människor som vågar frångå de traditionella levnadsnormerna) och hon kunde uttrycka sig och hade mycket bra att komma med igår när hon blev intervjuad. Hon hade till exempel åsikter liknande min (och DET måste ju vara fantastiskt bra) när det kom till detta ständiga relativiserande, i till exempel frågan om näthat där män hotar kvinnor. Hon kunde inte riktigt ta allting på volley och blev lite passivt aggressiv, (vilket jag tycker är så värdelöst när det handlar om politiker: bli ordentligt förbannad eller håll god min, det är ditt jobb! läs lex Bildt) men i övrigt tyckte jag att hon verkade vara av bra virke så att säga. 

 

 

blir det ikväll! Ska bli kul, men är så sjukt trött att jag helt enkelt MÅSTE köpa en sjukligt stor påse godis så att jag orkar hålla mig vaken genom hela filmen. Men det ska ju vara rätt mycket drag i den här så kanske klarar mig.

 

Så, jag såg ju den där dokumentären i onsdags om näthat mot kvinnor i SVTs Uppdrag granskning. Och jag känner mest såhär: just när man tror att det inte går att sjunka lägre? Att det gränsen för idiotin är nådd? Då blir man bitchslapad raka vägen tillbaka till verkligheten när ett program som detta presenterar hat svårt att greppa.

TVÅ SAKER:

 

1) Varför, jag upprepar Varför, kan vi inte få diskutera någonting utifrån ett valt perspektiv utan att det blir ett sånt satans liv?

Jag talar om de som inte tycker att det är rätt att visa ett program om näthat mot KVINNOR, eftersom det finns ett näthat även mot män. Självklart finns det näthat mot män. Självklart är det hemskt. Men vi måste få se saker ur ting ur ett valt perspektiv om vi tycker att detta av någon anledning är en smula mer av ett påträngande problem. Samma diskussion har uppkommit när till exempel Musikhjälpen hade tema "flickors rätt att gå i skolan" - ett jävla liv blev det. "POJKAR MÅSTE OCKSÅ FÅ GÅ I SKOLAN, DISKRIMINERING!!!" Men snälle Jesus, Buddah och Allah, klart de ska! Men färre flickor än pojkar får gå i skolan på grund av kulturella, religiösa och sexistiska påtryckningar, och då kan vi ju börja där? Precis som att fler kvinnor än män utsätts för näthat och framförallt av sexuellt näthat, kan vi inte få prata om det då? VA!?

 

2) Vad är det för fel på folk?

I Uppdrag granskning så konfronterar reportarna vissa av de som har skrivit hemska kommentarer till en tjej som skrivit på H&Ms facebookssida att hon tyckte att de skulle ta bort sina tröjor med Tupac eftersom han var dömd för våldtäkt. Två saker var fascinerande: dels att de flesta som skivit vidriga saker (som att tjejen skulle ta livet av sig eller att de skulle pissa på henne) ursäktade sig med saker som "men jag trodde inte hon skulle läsa det eller ta illa upp" och "MEN DET VAR JU INTE BARA JAG SOM SKREV", och dels att så många hakade upp sig på detaljen att Tupac var dömd för sexuellt ofredande och inte våltäkt.
Man skriver inte "jag hoppas du dör" eller "du borde bli våldtagen" till någon om man inte tror att det ska läsas av någon. Det är bara kvalitativ bullshit. Personen njuter av det "övertag" han har och det är ingenting som sker i "stridens hetta". Och så WHAT att det inte bara var du som skrev? Vad är det för lågstadieursäkt?
Och såhär: om det var sexuellt ofredande och inte våldtäkt som Tupac var dömd för, DÅ är det ju legimierat att kalla den stackars tjejen för hora, slyna och önska henne död. (....) NEJ! Perspektiv, mina kära vänner, perspektiv. 

 

Viktigt ämne, viktig dokumentär. Så imponerad av tjejerna som ställde upp och berättade om sina hemska upplevelser. Blev nästan tårögd när jag hörde Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, berätta att folk ringt till socialen och påstått sig vara läkare som sagt att socialen måste ta Åsas barn ifrån henne för att hon har visats sig vara olämplig som mamma. Förstår ni det hemska? För bland alla dem som bara kommer med tomma hot finns de här riktigt farliga människorna, som vi inte ser eller hittar för att det står massa näthatare emellan.

Något fint har dock kommit ur detta: en kampanj som kallas #nätkärlek. Den går ut på att man ska maila eller twittra om sin favoritjournalist och berätta vad som gör just dom till så fina, duktiga, smarta och underbara personer. SÅ bra intiativ och jag ska skicka lite mail i eftermiddag.

Älska mer, peeps!

 

 

 

 

Har sjungit, gjort lyxig frukost och gett paket. Frukosten gick dock tillbaka in i kylskåpet: mister var ute igåt och för bakis för att få i sig ägg & bacon. Men en bit morotskaka gick ner. Nu sover han igen och jag funderar på om jag ska vara så duktig att jag pluggar lite såhär en ledig fredag. Eller om jag ska spela The Sims.

Det blir inte jättemycket mer firande idag (vi ska på fest ikväll men på varsitt håll) men imorgon, då ska vi se Django Unchained. Hörs senare, då blir det kvinnohat och nätkärlek!

Helt slut!!! Jag är inte van vid ett sånt här tempo i skolan, CRAYCEY! Men imorgon är vi lediga. Najs.

Ska skriva om näthat och näthat mot kvinnor senare ikväll eller imorgon. Just nu har jag egentligen ingen intelligent att säga: mitt huvud känns som en pingisboll. Slänger upp en fin dikt eftersom jag själv inte har något att bjuda på.

 

 

 

 

 

Sitter jag här med cirka typ TVÅHUNDRA sidor text jag ska ha läst till imorgon. Suck och stön. Men en del av det jag ska läsa handlar om skillnader mellan hur män och kvinnor talar, vilket är intressant.

Just kvinnor och män är något jag ska skriva mer om imorgon tänkte jag. Ni har kanske sett videon som florerar på facebook där kända kvinnliga journalister berättar om de vidriga hot de fått? Hur Maria Sveland, Åsa Linderborg, Fridah Jönsson, Sanna Lundell med flera med flera läser upp så fruktansvärda äckliga hotbrev att de vänder sig i magen.

"Du behöver knullas sönder med ett basebollträ"
"Jag möter dig utanför tvhuset ikväll"
"Vi ska ha sex, och säger du nej kommer jag stycka dig och hänga upp delarna på köttkrokar"
"Jag hoppas alla i din närhet blir våldtagna och mördade"

Det här är bara en del av de helt ofattbara saker någon faktiskt sitter och skriver till en annan människa! Har vi inte kommit längre? Vad är det för brinnande HAT som driver dessa män (det finns såklart en del kvinnor med men de är inte många) att skriva sådana hemska saker till en kvinna som inte gör någonting annat än sitt jobb, att ha starka åsikter? Jag blir äcklad, mörkrädd och evinnerligt trött på samma gång. Därför ska jag se "Uppdrag granskning" imorgon och  förfasas ytterligare innan jag skriver ett väldigt förbannat och upprört inlägg om saken.

JÄVLA MÄN! (lägger band på mig och tänker på Daniel och alla andra män i min närhet som är så fina men är arg likförbannat). Men ska inte hata: hat föder mer hat.

Nu ska jag plugga för att sedan kunna lägga mig och läsa "Det". Den är så bra. Jag ska slänga upp en recension på JK Rowlings nya någon dag också, den var också en pärla. Gör som nedanstående så hörs vi imorgon!

Sitter jag här med cirka typ TVÅHUNDRA sidor text jag ska ha läst till imorgon. Suck och stön. Men en del av det jag ska läsa handlar om skillnader mellan hur män och kvinnor talar, vilket är intressant.

Just kvinnor och män är något jag ska skriva mer om imorgon tänkte jag. Ni har kanske sett videon som florerar på facebook där kända kvinnliga journalister berättar om de vidriga hot de fått? Hur Maria Sveland, Åsa Linderborg, Fridah Jönsson, Sanna Lundell med flera med flera läser upp så fruktansvärda äckliga hotbrev att de vänder sig i magen.

"Du behöver knullas sönder med ett basebollträ"
"Jag möter dig utanför tvhuset ikväll"
"Vi ska ha sex, och säger du nej kommer jag stycka dig och hänga upp delarna på köttkrokar"
"Jag hoppas alla i din närhet blir våldtagna och mördade"

Det här är bara en del av de helt ofattbara saker någon faktiskt sitter och skriver till en annan människa! Har vi inte kommit längre? Vad är det för brinnande HAT som driver dessa män (det finns såklart en del kvinnor med men de är inte många) att skriva sådana hemska saker till en kvinna som inte gör någonting annat än sitt jobb, att ha starka åsikter? Jag blir äcklad, mörkrädd och evinnerligt trött på samma gång. Därför ska jag se "Uppdrag granskning" imorgon och  förfasas ytterligare innan jag skriver ett väldigt förbannat och upprört inlägg om saken.

JÄVLA MÄN! (lägger band på mig och tänker på Daniel och alla andra män i min närhet som är så fina men är arg likförbannat). Men ska inte hata: hat föder mer hat.

Nu ska jag plugga för att sedan kunna lägga mig och läsa "Det". Den är så bra. Jag ska slänga upp en recension på JK Rowlings nya någon dag också, den var också en pärla. Gör som nedanstående så hörs vi imorgon!

Och har högläsning efter att ha diskuterat diverse gamla greker ett tag. I eftermiddag har vi stor presentation, HURRA (not.) Nu ska jag lyssna på höglösning och vara duktigtjej. Skriver ikvälls!

Sitter därför med massa saker jag måste plugga fast jag verkligen, verkligen inte vill. Måste läsa massa om film-retorik: låter kul, är förvånande tråkigt. Sen har jag första spanskaplugget till imorgon. Måste också förbereda min basgrupps två presentationsuppgifter, och göra matlådor. TRÅK!

Kommer sluta med att jag ligger i soffan med min värmefilt och glor på House i alla fall. Vi vet ju det så vem försöker jag lura?

Nä, SKA försöka läsa lite. I veckan kommer mitt liv förhoppningsvis igång lite igen efter en veckas dekadens på grund av förkylning: ska börja träna igen (kommer gå så himla bra! not) massa plugg, fira finaste Daniel som fyller år på fredag, läsa och skriva, gosa med Tuss (som kommer vara hemskt motvillig) och lite smart bloggande ska hinnas med också. Hörs, hörni.  

Det blev ju i dagarna klart att det blir ingen mindre än Petra Mede som ska leda ESC-karusellen i maj, och jag är en av få som verkar tycka att detta är fantastiskt kul. Jag gillar Mede, jag tycker hon är en skön katt: jag gillar komiker och artister som vågar frångå normen lite, som gör humor som inte bara ska vara tillrättalagd och "passande" utan vågar ge lite tjuvnyp och ironisera lite med skärpa. Jag tycker Mede är både rolig och begåvad!

Det är det många andra som inte tycker, och visst: det är ett fritt land, tycker man inte att någon är rolig så gör man inte. MEN - det har varit mycket snack om att Mede skulle vara försumlig eller göra ett sämre jobb eftersom hon klämde ut en unge i december. "Hur ska hon klara av att vara mamma OCH ha ett sånt stort uppdrag samtidigt!?"

Och jag blir så utomordentligt enbota fruktansvärt trött.
Ja, Petra fick en baby i december, jättekul verkligen! Premissen för att det ska bli en baby till att börja med är att det finns en pappa, i det här fallet en som Petra är tillsammans med och som förhoppningsvis har i tankarna att ta hand om detta lilla liv. Dessutom är Petra en vuxen människa som arbetat i underhållningsbranchen ett bra tag, hon är nog medveten om vad hon ger sig in på. Är det någon som på fullaste allvar tror att Petra skulle komma upp på scen sliten på grund av sömnbrist med en amningsbh skymtande under galablåsan? Petra är ett PROFFS. Hon har nog både tid och pengar nog att se till att hon kan ha en liten bäbis och ett programledarjobb samtidigt. Diskussionen har gått varm om den här frågan ofta ställs till nyblivna MAMMOR, sällan till pappor i samma situaton. Likadant med följande frågor:
"Du närmar dig ju fyrtio, finns det något sug efter att skaffa familj?"
"Hur påverkas dina nära och kära av att du jobbar så mycket?"

Precis som mammor sällan får frågan om de känner att de "försummar" något på grund av familjen etc.

Självklart är det en viss skillnad på mammor och pappor till en så liten baby, och den skillnaden stavas AMMNING. Pappor kan inte amma, sorry, no can do, men om ungen inte ammas så finns det ingenting mamman kan göra som pappan inte kan. Pappan kan trösta, hålla, vagga, byta blöja, rapa, sjunga och natta. Bada, leka och mata. DET FINNS INTE, och jag kan inte understryka detta tillräckligt med versaler, något så idiotiskt som "en kvinnlig touch" när det kommer till att ta hand om barn. Detta verkar dock Sverige generellt ha en uppfattning om. Jag vill till exempel inte ha barn, vilket gör mig till en allmänt ond varelse och dålig ursäkt till kvinna, men om jag skulle få det skulle jag vägra ta ut en dag mer föräldraledighet än pappan. Det är ju jag som har gått runt och troligtvis mått ganska fysiskt dåligt i sisådär nio månader? Jag hoppas jag har ett jobb jag vill komma tillbaka till och ännu mer att jag har en karl som ser det som en självklarhet att vara hemma med sin dotter/son.

SÅ Petra: you go girl. Jag gillar dig, mamma eller inte.

 

Tänkte jag skriva om imorgon. Säger bara ANA GINA och DANNY! Är mer intresserad av dem än alla artister tillsammans. 

 

Daniel & Joni är och köper godis sen ska vi titta på film. Vi, vi hörs imorgon. 

är det idag alltså. Det ska firas med plugg och födelsedagsfest i Flogsta då Wilhelm fyller få supa i staterna! Hurra för honom!

Annars blir det en lugn helg - är FORTFARANDE inte riktigt frisk från min hemska förkylning så ska mest kurera mig under min värmefilt. Tråkigt men sant. Hoppas må lite bättre imorgon så kanske jag orkar göra något med min ursäkt till liv. Måste plugga i alla fall - vi läser en så otroligt otroligt otroligt tråkig kurs nu och därför måste jag anstränga mig mer för att få in något innanför mitt veka pannben. Ska läsa också "Det" - ångesten när man har klarat av 500 sidor och man inte ens är halvvägs genom bokhelvetet.

MEN ska ju blogga lite intellektuellt också, mina förehavande är ju inte direkt MENSA-material. Vet inte riktigt vad än. Jag har inte så mycket smart att säga oftast utan måste vänta på att någon säger något jag kan efterapa lite grann. Denna var dock lite skojig om än inte smart.